Svensk hip-hops utveckling

Det är sjukt när jag tänker på hur stort hip-hop har blivit i Sverige. Jag är född i mitten på 90-talet, och började lyssna på hip-hop runt 2007, och vid den tidpunkten var svensk hip-hop en genre som inte var speciellt respekterad, och det var väldigt underground.
När jag nu går in och kollar på spofify:s topplista ser jag Dree Low, Z.e, Greekazo, Yasin Don, Einar, Antwan.
Samtidigt tänker jag tillbaka på typ Kartellen när de kom 2008 med storm, och vilken snackis det blev kring dem. Snacket var baserat på vilka typer av texter de skrev, och det lyftes fram en våldsromantisering. Samtidigt var det väldigt mycket människor, underground, som lyssnade på deras texter, och de fick en stor fanbase i förorterna runt om i Sverige. Jag minns det såväl är Kartellen släppte programrebeller, eller “kartellen” i ZTV. ” Sätt upp en gun, för Sveriges största ganstercrew, kan bli sveriges mest hatade jag skiter i, jag gör det här för Rosengård, Hisingen och Rinkeby”

Som Leo Carmona också uttryckts sig, vile han skrika, för att få folk att lyssna, för att sedan prata. Och det var definitivt en käftsmäll som etablisemanget handskades med att analysera och ta emot. Är detta Sverige, typ? Ca 10 år senare har gamet ändrats helt och hållet. Det som var underground då, är populärmusik idag.
Texterna idag är fortfarande råa, men har fått en helt annan acceptans i media, även om vi fortfarande ser vanlig media med “Malou” försöka bryta sig in i Greekazo’s texter, och analysera varför han säger att kokainet väcker upp en bättre än en kalldusch. Haha.
Oavsett så har vi sett en stor utveckling dels i kvaliten av musiken. Big up till alla rappare där ut. Men som sagt så har vi även sett en större acceptans i media. Vad jag tror är att svensk hip-hop är här för att stanna. Det här är bara början, och vi kommer fortsätta se grymma artister växa fram, och vi kommer fortsätta att se hip-hop få utrymme bland populär-kulturen så att säga.

Ingen lokation skickat, för varken Khabib eller Ferguson


Matchen som vi alla har väntat på i flera år, ser ut att bli inställd igen. Det har varit väldigt rörigt de senaste dagarna. Jag har varit förvirrade. Jag tror alla har varit förvirrade. Folk säger att Khabib bangat ut. Att han lämnat USA för att han ansett att viruset i princip gjorde det omöjligt att fightas. Jag Trots att jag är ett stort Khabib-fan gick jag på det, iallfall lite grann. Kanske inte att han backade ur, men att situationen blev för svår för att hantera och därför åkte han hem. Ärligt talat var jag inte tillräckligt påläst, men man gör alltid sina förhastade slutsatser, eller hur?

Förmodligen var det också många Ferguson och McGregor fans, dvs folk som inte tycker om Khabib, som spred rykten som de ville vara sanna.
Inte förrens jag såg Khabib uttala mig om det, i en synligt livesamtal med en nära vän till honom, att UFC inte har gått ut med vilken plats fighten ska gå på. Allt han sa made total sense, var ska Khabib befinna sig? Matchen får under inga omständigheter va i USA. Abu Dabi stängde sina gränser likaså.

Oavsett så gäller det för UFC och Dana White att kliva fram och kommunicera. Ok, att UFC inte vet var den ska gå, eller om den ens kommer att bli av, men halva UFC-världen var helt övertygad om att Khabib ställt in matchen. Klarspråk måste ske, för-fan. Anyway, jag vet inte ens vad jag hoppas på nu. Jag har verkligen längtat efter vad som snackas om bland de största matcherna i UFC:s historia, men är det värt att riskera transportation och göra det utan supportrar? Om matchen inte blir av, lär det dröja ett tag till pga Khabib’s fasta, ramadan, och han beräknas inte vara färdig igen förren i september.

We will see…

.